THAT FEELING!
Ibland händer det. Det där ofattbart underbara. Det där som man ständigt strävar efter. Den där känslan av att bara flyga fram. Den känslan infann sig för första gången på länge under kvällens intervallpass!
Jag hade inga förväntningar på att det skulle gå fort idag, snarare tvärtom. Jag har en otroligt stel vadmuskel som vägrar ge med sig trots ett frenetiskt rullande på foamroller med jämna mellanrum under helgen. Dessutom var jag innan passet lite trött sådär som man kan bli nu på hösten. Jag hade även kört vattenlöpning och kort TRX-styrka på förmiddagen och det kändes nästan som att det var lika bra att skita i intervallpasset. Jag var helt enkelt inte jättetaggad, men vilken vändning det blev. Vi sprang 10 st 2-minutersintervaller, mestadels på grusväg, på två olika slingor i Vallamassivet. De första tre var ren och skär pina, men jag hängde i och någonstans på fjärde/femte intervallen så hände det! Benen bara gick, jag kände mig lätt och behövde inte anstränga mig trots att jag egentligen var trött. Jag flöt fram i ett tempo som jag i somras bara kunde drömma om! Jag kunde springa! Den känslan har jag inte haft på väldigt länge och den var sån enorm lycka att känna den! Jag är otroligt tacksam för att min kropp kan springa ordentligt nu igen. Mer behövs inte för att göra mig lycklig :D
Utrustningen som hjälpte mig att genomföra dagens underbara intervallpass. En sportklocka, löparglasögon och ett par Kinwara är allt som behövs för att skapa lycka!
