charlottacarlsson.blogg.se

En blogg om en triathlet som siktar högt

Tävlingssäsongen 2015

Kategori: Race report

Nu såhär i slutet av September är det dags att summera årets tävlingssäsong och vad passar bättre än en oerhört kortfattad race report av de tre tävlingar som jag deltog i under sommaren. 

Det här var säsongen då allt skulle lossna och resultaten skulle börja visa sig, men allt blir inte riktigt som man tänkt sig.

Uppladdningen under hösten började med en lång influensaperiod som förkortade grundträningen avsevärt. Jag kom igång bra fram till årsskiftet men hela våren kantades av små irriterande förkylningar som aldrig riktigt gav med sig. Plötsligt var det maj, jag hade verkligen inte kunnat träna varken regelbundet eller hårt och kände mig inte alls redo att börja tävla. Turligt nog var det ganska kallt långt in i maj och tävlingspremiären för min del blev först på sprint-SM i Uppsala. Då hade jag i alla fall hunnit få några bra pass, men löpningen hade gått väldigt knackigt. Mina gamla skador kändes och jag hade definitivt inget bra självförtroende i löparskorna. Bättre kändes det i cyklingen, där jag ofta brukar vara stark utan att behöva träna speciellt mycket. Så inför SM, där cykelbanan var tuff och troligtvis skulle passa mig, hade jag trots allt satt upp målet på att vara top 10. Jag nådde mitt mål och slutade på en 8:e plats efter att ha tappat två placeringar på en löpning som snarare kan kallas jogg… Såhär i efterhand känner jag mig lite besviken på att jag inte tryckte på och höll min fina 6:e-plats som jag hade arbetat mig till genom bra simning och starka cykelvarv, men just där och då fanns inte kraften eller självförtroendet som krävs för att kunna hålla bra fart de avslutande 5 kilometrarna.

Min pärla som jag är så oerhört glad över att vara ägare till och som hjälpte mig att nå mitt mål på den tuffa SM-banan!

Nästa lopp var ett litet triathlon i Sturefors utanför Linköping. Jag ställde upp i supersprinten och kom två efter en förvånansvärt stark löpning men rätt usel cykling. Jag funderade därefter på hur svårt det kan vara att tajma toppform i alla tre grenar samtidigt och kom fram till att det finns en hel vetenskap bakom just det! Tyvärr har jag inget enkelt svar än…

Topptrion i damklassen i Sturefors Triathlon. Jag har lånat bilden från Susanne Bornmars facebook-inlägg efter loppet. Det var också hon som vann efter ett mycket starkt lopp!

Jag missade SM i olympisk distans och åkte istället på semester till stugan i Arvika för att ladda batterierna efter många veckors högt tempo med träning och jobb. På helgen körde jag Arvika triathlon, ännu en supersprint som jag dessutom hade vunnit år 2013. Jag försvarade min segerposition genom ett näst intill perfekt lopp där cyklingen fungerade på topp. Det blev en fin avslutning på tävlingssäsongen 2015, men det visste jag inte då.

Prispallen efter Arvika Triathlon. Ett väldigt trevligt och publikvänligt triathlon som jag verkligen kan rekommendera. 

Tanken var att även tävla i Görslitet Triathlon i Karlstad. På uppvärmningen började dock vänster ben och fot krångla rejält. Jag hade haft en obehagskänsla i löpningen även under Arvika Triathlon, men ignorerade den eftersom jag verkligen inte hade lust att bli skadad. Det gav inte med sig utan efter en DNS i Görslitet gav jag mig själv löpningsförbud, ett tråkigt men smart beslut. Jag är glad att jag valde att avstå tävlingen eftersom jag nu återigen har börjat kunna springa igen även om det då kändes fruktansvärt retligt.

Att det inte riktigt har gått som jag velat den här säsongen har självklart inte varit roligt alla gånger. Att försöka se det som att jag har gjort mitt bästa utifrån de förutsättningar jag hade är inte alltid det lättaste när man som jag vill så mycket MER! Men frustrationen har utvecklats till något positivt, jag vet trots allt att jag kan efter Arvika och har en sån otrolig revanschlust i mig just nu. Jag har en ny inställning till träningen och kan bland annat numera motivera mig till alla tråkpass med rehab och styrka på gym eftersom jag vet att det är ett viktigt och grundläggande steg på vägen dit jag vill. ”What doesn’t kill you makes you stronger” är vad jag tar med mig in i vinterträningen och hoppas på att de lärdomar jag fått från föregående år ska ge resultat under nästkommande!
Kommentera inlägget här: